Veckans Anders 382

Nog är det en källa kontinuerlig fascination att vi har det bättre och bättre, men verkar må sämre och sämre? För mig som har som jobb att studera vad som driver mänskligt beteende så är det naturligtvis en intressant paradox. För så vitt de flesta studier som jag har sett visar verkar det som att så snart vi har uppnått en grundläggande trygghet i form av tak över huvudet, mat för dagen och visst urval av bekvämligheter, så mår vi inte bättre för att vi får det bättre.

Nog är det en viktig kunskap att ha, eller hur? För de flesta av oss har ju någonstans på vägen blivit itutade att om vi bara sköter oss, skaffar en bra utbildning och blir riktigt framgångsrika så ska det på något sätt leda till lycka. Det visar sig alltså att detta förhållande inte verkar hålla när det väl kommer till kritan. Enligt mig beror det här på att vårt nervsystem inte är programmerat för lycka. Det är programmerat för överlevnad.

Vad menar jag då med det? Jo, naturens största intresse är inte att vi är lyckliga, utan att vi överlever på något sätt. Det har uppenbarligen fungerat bra eftersom vi är här;-) Men det sätter i sin tur sätter specifika krav på hur vi värderar den information som vi tar in via våra sinnen. Bland annat så har allting som är potentiellt sett negativt för oss oerhört mycket viktigare att agera på än det som skulle kunna vara bra för oss.

Negativa konsekvenser har förtur i nervsystemet

Som illustration kan du tänka dig följande exempel: Du kommer gående i djungeln när du plötsligt hör hur det brakar till jämte dig bland buskarna. Utan att ens hinna tänka dig för hoppar du upp i närmaste träd och klättrar upp så högt som grenarna bär dig. Först därefter kollar du vad det kunde vara som orsakade ljudet. Om det nu är en kompis som skojar med dig kan det kännas minst sagt lite fånigt när nu hela gänget skrattar åt dig. Men den skammen tar alltså nervsystemet hellre än att det hade varit ett rovdjur som hade kunnat hota din överlevnad.

Om vi nu vänder på scenariot och du kommer genom djungeln och upptäcker en glänta. Mitt i den så ser du en hel hög med frukt som ser nästan staplad ut. Vad är nu din reaktion på denna fantastiska gåva att få matbehovet stillat utan någon större ansträngning? Verkar lite för bra för att vara sant… kan vara en fälla… bästa att vänta lite… En oerhört bra reaktion sett till överlevnad, eller hur?

Men i dagens värld är vår överlevnad nästan garanterad. Om ett barn dör i civiliserade områden är det att se som närmast en katastrof. Vi har alltså förmånen att för första gången födas med vår överlevnad i stort sett garanterad, vilket leder till att vi blir alltmer koncentrerade på att uppnå lycka istället. Problemet är att nervsystemet inte har hunnit ändras. Det gör fortfarande allt det kan för att hålla oss vid liv genom att tro att allt som är bra kan ha en hake och att allt som ens verkar dåligt är bäst att köra igång hela stressystemet för så att vi kan hoppa högt upp trädet.

Är det möjligt att träna om nervsystemet?

För att lösa denna konflikt måste vi med andra ord medvetet koppla om i vårt nervsystem för att kunna uppnå den lycka vi alla vill ha. Kan ju låta som en rejäl utmaning, men precis som med allt annat är allt som krävs lite träning på rätt saker. I det här fallet handlar det om att få dig själv att lite naivt optimistiskt börja våga tro på att möjligheterna är verkliga och sluta att bli rädd för varje möjlig negativ utgång.

Hur gör man då det? Jo, din hjärna ger det förtur som är förknippat med den starkaste känslan. Så för att vända upp och ner på din medfödda programmering och inte bara överleva utan att hitta lycka, behöver du träna på att försvaga det negativa och förstärka det positiva tills hjärnan förstår vad du är ute efter…

Nedan följer några enkla steg att träna på för att åstadkomma detta och leva lyckligare än du kanske trott varit möjligt:

1. Tänk på något av det bästa som har hänt dig än så länge. Se det framför dig som om det hände igen. Hör vad du hörde och lägg märke till hur den sköna känslan kommer tillbaka.

2. Gör bilden större, ljusare och närmare. Se det från dina egna ögon som om du verkligen var där. Hör nyansen i varje ljud som var med då. Lägg märke till var i kroppen den sköna känslan börjar. Om den blev dubbelt så stark hur skulle den kännas då?

3. Träna ditt sinne. Gör om den här processen med åtminstone tre minnen. Efter bara några tillfällen kommer du att upptäcka att din hjärna börjar koda om dina minnen och generalisera lärdomen, så att allt bra du tänker på startar i det starka läget.

4. Tänk på något negativt. Kan ju verka som en märklig uppmaning, men du behöver även visa hjärnan vad den ska göra med såväl negativa minnen som framtida händelser. När du väl ser det hela framför dig så tänk dig att du kliver ur bilden så att du ser dig själv som om du stod och filmade det hela en bit från sidan. När du kommer till slutet av den negativa sekvensen så se det som om du spolade tillbaka filmen och allt går baklänges. När du kommer till början igen, så skjut därefter bilden ifrån dig så att den blir till en liten prick borta mot horisonten.

5. Träna ditt sinne. Gör om övningen med tre olika negativa scenarior och märk hur hjärnan generaliserar och att allt som du ”etiketterar” som negativt får minskad påverkan på dig känslomässigt.

Du har nu visat med all önskvärd tydlighet att du vill förstärka och ta in allt bra helt och fullt och att det som är negativt inte behöver negligeras, men att det inte har företräde i nervsystemet längre. Lite träning på det här och du kommer att upptäcka att du inte bara överlever här på planeten, utan att du har skapat möjligheter att leva lycklig fullt ut. Hoppas att den möjligheten är värd en stunds mental träning för dig...